1. Sammanfattning
Rapporten från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) för 2024 ger en omfattande översikt av IT-incidenter inom kritiska samhällsfunktioner och visar på ett ökat behov av systematiskt cybersäkerhetsarbete. Nyckelpunkterna inkluderar:
• Systemfel och misstag utgjorde nästan hälften av de rapporterade incidenterna, vilket understryker behovet av förbättrad ändringshantering.
• Ökad hotbild från digitala leveranskedjor där incidenter ofta har bredare samhällspåverkan.
• Underrapportering av incidenter fortsätter att vara ett problem, vilket skapar en osäker lägesbild.
• Överbelastningsangrepp (DDoS) är den vanligaste antagonistiska attackformen, särskilt riktad mot myndigheter.
• Tietoevry-incidenten illustrerar sårbarheten i digital infrastruktur när många verksamheter är beroende av en enskild leverantör.
Rapporten innehåller konkreta rekommendationer till organisationer för att stärka motståndskraften, inklusive bättre rutiner för ändringshantering och leverantörskrav.
⸻
2. Fördjupning
2.1 Cybersäkerhetsläget och riskutveckling
Den strategiska säkerhetsbilden präglas av en ökad komplexitet och intensitet i cyberhoten. Med det säkerhetspolitiska läget i Europa och de förändrade hotbilderna från både stats- och icke-statliga aktörer blir cybersäkerhet en alltmer central del av totalförsvaret.
2.2 Digitala leveranskedjehot och kritiska sårbarheter
En särskild oro i rapporten gäller den ökade andelen incidenter relaterade till leveranskedjor, där sårbarheter i externa tjänsteleverantörer leder till bred påverkan. Tietoevry-incidenten i januari 2024 visar på de strukturella riskerna i en alltmer sammankopplad digital infrastruktur, där en enskild attack kan störa hundratals myndigheter och privata aktörer.
2.3 Förmåga till incidenthantering
Rapporten betonar att en stor andel incidenter beror på bristfällig ändringshantering. En strategisk svaghet är att många organisationer inte har etablerade rutiner för att hantera förändringar i IT-system utan att skapa sårbarheter.
2.4 Statlig och kommunal cybersäkerhet
Cybersäkerhetsmognaden varierar starkt mellan olika sektorer. Hälso- och sjukvårdssektorn är mest representerad bland rapporterande aktörer, vilket dels beror på att den är särskilt utsatt, men också på bättre rapporteringsrutiner jämfört med andra sektorer.
⸻
3. Strategiska implikationer för beslutsfattare
Baserat på rapportens insikter kan följande strategiska implikationer identifieras:
3.1 Prioriterade åtgärder på nationell nivå
• Lagstiftningsskärpningar: Sverige bör överväga att stärka rapporteringskraven genom incitament eller sanktioner vid bristande efterlevnad.
• Centraliserad incidentrapportering: Förbättrade system för att samla och analysera IT-incidenter i realtid skulle öka reaktionsförmågan.
• Ökad satsning på offentlig sektors cybersäkerhet: Med hälso- och sjukvårdssektorn som en av de mest drabbade krävs särskilda åtgärder för att säkra sjukvårdsdata och IT-system.
3.2 Strategier för privata aktörer och näringslivet
• Säkerhet i leveranskedjor: Företag och myndigheter bör stärka krav på IT-leverantörer att rapportera incidenter och genomföra säkerhetsrevisioner.
• Proaktiva säkerhetsstrategier: Organisationer bör införa AI-driven hotdetektering och incidenthantering för att upptäcka och agera snabbare på cyberattacker.
• Utbildning och kulturförändring: Cybersäkerhetsutbildning på alla nivåer inom organisationer behövs för att minska den mänskliga faktorns påverkan.
3.3 Geopolitiska implikationer och säkerhetsförsvar
• Sverige måste anpassa sin cybersäkerhetsstrategi till NATO-standards för att förbättra samverkan med allierade.
• Ökad hotbild från främmande makter innebär att cybersäkerhet måste integreras i totalförsvaret och krisberedskapen på nationell nivå.
• Övergång till robusta system med redundans och ökad förmåga att hantera störningar i kritisk digital infrastruktur.
⸻
4. Rekommendationer
Baserat på rapportens slutsatser föreslås följande strategiska åtgärder:
4.1 För politiska beslutsfattare och statliga myndigheter
1. Inför en nationell cybersäkerhetsstrategi för leveranskedjor, med krav på transparens och säkerhetsrevisioner hos IT-leverantörer.
2. Skapa en central incidenthanteringsenhet med AI-baserad analyskapacitet för att minska mörkertalet och förbättra responsförmågan.
3. Inför nationella cybersäkerhetsövningar med stat, kommun och näringsliv för att simulera och förbättra beredskapen för storskaliga cyberincidenter.
4.2 För privata företag och kritiska sektorer
1. Etablera kontinuitetsplaner för leveranskedjor, inklusive testning av alternativa IT-system och offline-lösningar.
2. Implementera Zero Trust-säkerhetsmodeller för att minimera angreppspunkter inom organisationer.
3. Stärk kompetensen inom cybersäkerhet genom regelbunden utbildning och hotövningar.
4.3 För totalförsvaret och säkerhetstjänster
1. Integrera cybersäkerhet i totalförsvaret, inklusive militär och civil samverkan vid cyberangrepp.
2. Utveckla nationell cyberunderrättelseförmåga för att proaktivt identifiera och neutralisera cyberhot.
3. Stärka samarbetet med internationella partners genom informationsutbyte och gemensamma insatsstyrkor för cybersäkerhet.
⸻
5. Slutsats
Rapporten visar tydligt att cybersäkerhet är en avgörande nationell säkerhetsfråga. De ökande incidenterna, särskilt kopplade till leveranskedjor och statliga myndigheter, visar på sårbarheter som måste adresseras med en mer proaktiv och strategisk ansats. För att möta de ökade hoten krävs ökad incidentrapportering, robustare försvar mot cyberangrepp och förbättrad samverkan mellan offentlig och privat sektor.
Beslutsfattare bör se cybersäkerhet som en nationell resiliensfråga och vidta de föreslagna strategiska åtgärderna för att skydda Sveriges digitala infrastruktur mot framtida hot.
Källa: